|
Lillies Western Swing |
 |
|
Nedan recenseras:
|
|
|
A JOURNEY DOWN RIVER ROAD THE RIVER ROAD BOYS A Comprehensive History of Our Recordings and Memorable Adventures 1972 – 2005 By TOMMY HOWSER Tommy Howsers och The River Road Boys musikaliska liv började egentligen redan 1971 med spelningar på Frank´s Ice House i Houston , Texas. Då som medlemmar i Frankie Vee and the Village Boys. Bröt sig ur och formade Dick Allen and The River Road Boys. Orkesternamnet efter Pee Wee Kings instrumentala ”River Road Two-Step ” som bandet hade som introduktionslåt. Här ingick fiddlarna Bob White och Clyde Brewer, Troy Passmore-guitar, Dick Blevins –bas och sång samt artikelförfattaren själv på trummor. Första 45:an spelades in på Tonka Records 1972 i Jones Recordings Studios i Houston. Baksidan Cliff Bruners ”Jesse Polka” och här tillkom Gene Crownover på dobro och steelguitar. Sedan drog inspelningarna igång med LP-skivor. Den första på Stoneway STY-131 inspelad i Doggett Studios i Houston. Titel ”The Twin Fiddles of Bob White & Clyde Brewer with Dick Allen and The River Road Boys”. Alla är eniga om att Bob och Clyde var outstanding på fiol och albumet har sålt otroligt bra genom åren. Tommy Howser berättar om alla inspelningarna och nämner bl.a. det femte albumet, ”Live at Gilley´s” – detta var den första live-inspelningen på denna berömda Club i Pasadena. Det var drag i dessa ”Urban Cowboys”-dagar i klubben. Man spelade även in ett religiöst album /CD år 2000 ”Expressions of Faith” som medlemmarna i bandet verkligen är stolta över. Finns på Texas Glad Music # 1319. Ett annat album man är verkligen stolta över är det med Laura Lee Owens/McBride, ”Everything Changes But Laura Lee” med Bob Wills sånger.. Hon var den första kvinnan som sjöng med The Texas Playboys. Baksidestexten står The King – Bob Wills – för. Laura Lee är dotter till Tex Owens, som skrev Eddy Arnolds stora hit ”Cattle Call”. The Boys har spelat på en rad danshak som Esquire Ballroom i Houston, the Risin´ Sun, Trinity, TX, Three Fountains Ballroom, Highlands,TX, Gilley´s Club i Pasadena, Eddie´s Country Ballroom i Manvel, Texas. Inget finns kvar i dag! Man har spelat för fångar på olika fängelser, man har spelat för President George H.W.Bush och guvernören i Alabama, George Wallace bad vid en guvernörskonferens i Austin att River Road Boys skulle spela ”Stars Fell on Alabama”. Guvernören tackade med orden ”Thanks, boys, that makes a good ol´ Southern boy proud!” I boken på 155 sidor finns otaliga bilder på mängder av Western Swing-musiker och andra förknippade med bandet. Utförlig disko och en dito biografi. Boken är lättläst, layout toppen och det var intressant att få följa ett av världens populäraste Western Swing band genom åren. Det är bara att kolla in RRBs hemsida: www.RiverRoadBoys.com |
|
|
MILTON BROWN and the Founding of Western Swing GARY GINELL with special assistance from Roy Lee Brown Gary Ginell har spenderat över fem år på att sammanställa denna otroliga bok om Milton Browns karriär. Inte nog med det, man får en ordentlig genomgång av livet runt Fort Worth, Texas, åren före, under och efter depressionen. Man tas till många orter runt ”Cowtown” som den kallas idag. Fattigdomen var enorm och man får en känsla av att det enda sättet att någorlunda försörja sig var att spela ett instrument. Man får också en känsla av att de flesta som kom att bli musiker kom från en musikalisk familj. Man lärde sig tidigt att spela och hade man lite tur kunde man få tag på ett billigt instrument och kom ut och spelade på hemmadanser (man rullade ihop mattan i ett hörn och grannarna kom och dansade till en fiol, gitarr eller vad som fanns tillgängligt – minns ”Stay all nite, stay a little longer”..) Milton Brown spelade aldrig något instrument. Hans storhet var det vokala. Hans sång på till exempel ”Beale Street Blues” höjs allmänt till skyarna och där vill jag tillägga Bob Dunns amplifierade lap steel guitar med ett fantastiskt solo. Verkligen ett radarpar. Kortfattat så började Miltons musikaliska liv på allvar i The Light Crust Doughboys där även Bob Wills fanns med.Båda lämnade Burrus Mill and Elevator Company i Fort Worth, Texas, av lika anledningar och startade egna band. Bob Wills fick sparken. Både Bob Wills och Milton Brown spelade in några låtar som Fort Worth Doughboys, ”Nancy Jane” och ”Sunbonnet Sue”. Båda finns med på Milton Browns CD på Origin Jazz Library. Milton Browns band hade ett distinkt sound, man kan inte ta fel. The Musical Brownies bestod av brodern Derwood på guitar, Cecil Brower på fiddle, Fred ”Papa” Calhoun bidrog starkt till det massiva kompet på sitt piano liksom Wanna Coffmans slap-bass. Milton ville ju inte ha några trummor. På banjo fanns Ocie Stockard. På tredje inspelningssessionen tillkom den makalöse Bob Dunn med sin amplifierade lap steel guitar och bidrog i allra högsta grad till bandets speciella sound. Med Milton närvarande spelade man in 105 låtar och alla finns analyserade av Gary Ginell. Derwood spelade sedan in 14 låtar och yngste brodern Roy Lee kom med ett gäng låtar vilka släpptes på kassett. Radioframträdandena var en viktig del i en orkesters liv. Milton och bandet hade en stadig sändningstid på KTAT i Fort Worth och man började alltid med sin signaturmelodi: How do you do? We hope it´s true Och efter programmet rundade man av med: Now we must go Och det kom önskemål om sina favoritlåtar. Säckvis! Man kallades inte för inte ”The Biggest Little Band in the World” åren 1935 – 36. Milton Browns liv blev kort. Efter en bilolycka som han överlevde, följde en lunginflammation som man inte hade botemedel för på den tiden. Milton avled 9.10 A.M. Saturday 18 1936. Man räknade in över 3.000 personer som hedrade Miltons begravning Vill gärna rekommendera Gary Ginells bok – inte bara dåtidens populäraste band beskrivs ingående (Bob Wills hade inte fått fart på sin karriär vid den här tiden, få spelningar och ingen publik. Milton som var god vän med Bob, ordnade så kallade ”double-band dances” eller ”battle dances” med Bob Wills helt enkelt för att hjälpa Bob på traven) utan man får en god inblick i livet i Texas på 30-talet. Till och med Bonnie & Clyde finns med på ett hörn. Boken ges ut av University of Illinois Press, Kolla www.press.uillinois.edu eller titta in på Gary Ginells hemsida www.originjazz.com
|
|
|
Bob Wills and His
Texas Playboys By Rich Kienzle En sak skall jag göra klar på en gång – detta är en fantastisk produkt. Ingår egentligen i Bear Family boxen med 11 Cds och DVDn ”Take Me Back to Oklahoma” med Tex Ritter och Bob Wills and His Texas Playboys. Tror dock att den går att inhandla separat, har en känsla av att det har funkat med tidigare produkter. Vad gör denna så speciell? Jo, här kan man läsa om Bob Wills leverne, inte bara om Columbia-tiden 23 september 1932 till oktober 1947. Här finns episoder berättade av bandmedlemmar, incidenter som inträffat på skivinspelningar osv. Som till exempel när man spelade in ”Brain Cloudy Blues” och Tommy Duncan kom in på fel vers. Grymtningar och hohoande samt ”his brain was cloudy”. En annan gång avbröts låten med Bobs ”I lost my bow”. Han stod för nära mikrofonen med sitt ”hoande”.en annan gång. Plus många andra episoder. På känt manér från Bear Family finns en diskografi som är 100% komplett med alla data man kan önska och faktiskt mer till. Boken, i LP-format med en sober layout (jättesnygg!) har dessutom mängder av foton. Privata Wills-foton, från inspelningar och man har avbildat skivomslag och ett kapitel om Bob Wills många filminspelningar med bilder på färgglada affischer Jag är fascinerad av speciellt en inspelning. Tredje oktober 1945 i Columbia Studios, Hollywood spelade man in fyra låtar: ”Empty Chair at the Christmas Table”, ”I´m Feelin´ Bad” (två tagningar), ”White Cross on Okinawa” samt ”This Is Southland” (också två tagningar). Här gör Harley Huggins sin enda vokala insats hos Wills och här finns i min Western Swing-bok en av de saftigaste låtarna, nämligen just ”This Is Southland”. En låt som sitter som berg i skallen i flera veckor och man flög upp på tryckte på repeatknappen direkt. I boktexten höjer man väl inte steelkillen Clelland Irving ”Les” Anderson till skyarna, men jag tycker han gör ett klart godkänt jobb. Här finns ett i Swingkretsar omdiskuterat twinfiddlesolo /Joe Holley & Louie Tierney/ som ett av the hottest ever, samt Junior Barnards elgitarr (det är egentligen hans ”Fat Boy Rag” man har laborerat med tror jag) och han gör ett av sina hotta solon… Så finns inspelningen 16 april 1940 då Bob Wills satte ihop en 18-manna orkester med 7 blås utöver de vanliga Playboys och här spelade man bland annat in ”Big Beaver” som ruskade om jazzkritikerna en hel del . Har läst på annat håll att det inte var enbart positivt med ett storband – Bob lär ha skrivit till Eldon Shamblin, gitarristen, att han hade fått in dope i bandet!!! Det finns otroligt mycket att läsa om på de nästan 200 sidorna. Boken är en utsökt present till Country Music diggare i allmänhet och Western Swing ditos i synnerhet. Tveka icke! Kolla in på www.bear-family.de Eller om ni beställer på direkten bear@bear-family.de Good luck!
|
|